Generalsinspektion av F 20.

En av eskadercheferna, en general, bestämde sig för att följa kadetternas examensskjutningar i en J 28 Vampire. Flygplanet var utrustat med fälltankar som inte tankats då markpersonalen inte visste om generalen ville ha fälltankar eller inte. Flygplanet var i övrigt fullständigt klargjort.
När generalen tagit plats i flygplanet framgick det att han inte skulle följa kadetternas hela navigering till målet utan inta väntläge ovanför detsamma och skjuta en salva efter kadetterna. Fälltankarna skulle tas bort!
Det snabbaste sättet att plundra flygplanet på fälltankarna var att kommendera fram två värnpliktiga vid varje tom fälltank varefter flygteknikern bad generalen att med fällningshandtaget för fälltankarna lossgöra desamma.
Generalen tog dock fel reglage varvid raketstället med hängda raketer fälldes mot asfalten med ett fasligt oväsen. De värnpliktiga mekanikerna, som hittills stått beredda vid varsin fälltanksände, slappnade av, släppte taget om fälltankarna och rätade på ryggen. Flygteknikern påpekade för generalen att det var fel reglage varvid generalen snabbt fann det rätta reglaget och kvickt fällde fälltankarna, som nu inte hade några mottagare, utan även de fälldes i asfalten med buller och bång! Flygteknikern, som med rätta tyckte att nu fick det vara nog, gjorde en honnör och sade:
- General, det är laddat med Akan (Automatkanon) också, om så önskas!

Fågelbordet.

Utanför 3:e stationskompaniets flygstationsbyggnad fanns ett stort fågelbord monterat på en manshög stång mitt på gräsmattan. Stationsavdelningschefen, förvaltare Willgott Berglund, var mycket road av småfåglarnas närvaro och försåg dessa med frö och andra godsaker.
Till gästerna sällade sig också en ekorre som inte var omtyckt av Willgott Berglund eftersom ekorren skrämde bort fåglarna. För att hindra ekorren att ta sig upp på fågelbordet smetade Berglund in stången med såpa, utan framgång.
Berglund beslöt att anskaffa lättare artilleri. Bakom gardinen i sitt tjänsterum förvarade Berglund en slangbella samt en grå påse med små runda stenar. Berglund kom vanligen snabbt till skott genom öppet fönster och fick tillfälligt bort ekorren från fågelbordet.
Skjutövningarna var väl kända på kompaniet även om några tyckte att ekorren väl också kunde få litet mat. En dag ändrades mönstret i skjutningarna så tillvida att ekorren inte längre sprang undan för ”kulorna” utan sprang mot nedslagsplatsen.
Flygtekniker Svedin, som på kompaniet svarat för många busstreck hade bytt ut de små runda stenarna i påsen mot hasselnötter. När förvaltare Willgott Berglund blev varse ammunitionsförändringen fick även han sig ett gott skratt. Hans skratt var det annars glest emellan.

Fjällfotografering.

Ett antal flygförare ur F 16 genomförde en fjällmarsch och hade kommit till en plats för övernattning med två stora raststugor. Den ena stugan räckte väl för hela truppen.Efter en stund kommer två flickor vandrade från andra hållet och tar den andra stugan i besittning.
Det går inte många minuter förrän de första ”tupparna” var hos flickorna för att knyta kontakt. Flickorna var trevliga och pojkarna världsvana så samtalet varade en längre stund. En av flickorna tog fram en kamera som hon skulle byta film i. Hon vet inte säkert hur man gör men en av flygförarna känner igen kameran. En annan av förarna har en likadan.
Han erbjuder sig att ta kameran och filmen över till den andra stugan och låta filmbytet ske med större säkerhet av en van person. Flickorna stannar kvar i sin stuga. När filmbytet utförts i förarnas stuga får en av förarna en idé. På de flesta kamerors räkneverk är det svårt att avgöra om den första bilden är tagen eller inte. Det beslutar han sig för att utnyttja. Kvickt hissar han upp skjortan så högt som möjligt och drar ned byxor och kalsonger. Han låter sedan en av kamraterna ta en under-midjan-bild framifrån. Kameran bars sedan över till flickorna i den andra stugan. Här skulle historien vara slut om inte en av flygförarna några månader senare i Stockholm känt igen flickan som ägde kameran. Hon berättade hur det gått till när hon skulle hämta korten. Expediten i fotoaffären lade fram en hög med kort där detta kort låg högst upp, väl synligt. Hon sköt tillbaka korthögen med kommentaren:
- Detta är inte mina kort!
- Jodå, här gör vi inga fel.
När hon lyft på första kortet insåg hon att det var hennes kortbunt. Vilken tur att hon inte skickade make/fästman att hämta korten. Hon var ju helt oskyldig själv.

Ballongdäcket.

Vapentekniker John Svalstedt hade en tjänstecykel av kronans modell som han använde under sommarhalvåret. Cykeln hade extremt tjocka ballongdäck,. Hans bussiga kamrater hade fyllt båda däcken med vatten, så mycket som överhuvudtaget fick plats i slangarna. Resterande utrymme pumpades med luft till normalt tryck.
Efter några dagar beklagade sig John Svalstedt hos en av kamraterna att hans cykel blivit konstig. Den hade förlorat sin mjuka gång och blivit mycket tung att lyfta över den höga tröskeln till lilla dörren i hangarporten.
Dessutom var det svårt att hålla balansen när han svängde med cykeln i hög fart. Det senare hade sin förklaring i att framhjulet blivit så tungt att det påverkades av gyral-krafterna vid sväng. Själv lyckades han aldrig reda ut vad som felades hans cykel.