Glada historier ur verkligheten 

Kompanichefens disciplinbot.

På 1950-talet var det tillåtet för anställda att ta ut halva semesterdagar efter sedvanlig semesteransökan. Flottiljchefen, överste Karl-Erik Karlsson, tyckte att han inte hade någon klar bild över hur semesteruttagen sköttes och beslutade att alla semesteransökningar skulle beviljas av honom själv. Normalt hade detta skötts av kompanichefer och motsvarande.

Alla flottiljens befattningshavare fogade sig i de nya rutinerna, utom chefen för 4:e divisionen, kapten Göte Ekdahl. Han tyckte att detta var en skitsak som han själv kunde sköta. Överste Karl-Erik Karlsson och kapten Göte Ekdahl – som var kurskamrater från Ljungbyhed – kom i dispyt om saken och Karl-Erik Karlsson var till slut nödsakad att kalla upp Göte Ekdahl på sitt tjänsterum. Ett formellt förhör genomfördes varefter Karl-Erik Karlsson, i egenskap av flottiljchef, utdömde Disciplinbot för kapten Göte Ekdahl.
Efter denna händelse införde kapten Göte Ekdahl en egen rutin vid varje besök hos flottiljchefen. När besöket var avslutat och Göte Ekdahl stod utanför dörren öppnade han den snabbt igen, stack in sitt svartmustaschprydda ansikte och väste: 
- Kostar de´ nå´t? 

Spritköket.

Fanjunkare Börje Ringkvist hade under sin tid som stabsunderofficer vid 5:e divisionen varit flitig med att lämna in privata saker till den tekniska personalen för reparation. En ovana som tycktes få en ökande omfattning.
Inför en fjällvandring lämnade Börje Ringkvist in ett svårt ärgat spritkök i mässing för genomgång och påfyllning. Teknikerna såg nu sin chans att sätta stopp för tillströmningen av ”svartjobb”. Spritköket putsades med polermedel till ett glänsande skick som vida överskred utseendet hos ett nytt spritkök.
Därefter fylldes tanken med VATTEN!
Några mer arbeten behövde aldrig utföras efter denna fjällvistelse med kall mat.

Radiostörning.

Instrumentförman Åke Wallberg brukade efter intagen lunch i flygverkstadens lunchrum sträcka ut sig i sin bekväma tjänstefåtölj på ”tjänsterummet”, den så kallade baskupan med stora glasfönster. Att lyssna på lunchekot från Sveriges radio var just då en prioriterad verksamhet och all personal höll sig undan.

Spillevinken Lars-Magnus Larsson, som jobbade med tekniskt underhåll av radio och alltid varit full av upptåg, kom på att man i radioprovbänkens signalutgång kunde sätta in en svetstråd som antenn. Genom att välja mellan brussändning och andra uteffekter kom Wallbergs radio att ge helt andra toner ifrån sig än det man betalar licens för. Wallberg reste sig upp och dunkade med knytnäven på radion varvid Larsson, som kunde iakttaga Wallberg genom fönstret, slog ifrån störningen. Detta pågick några gånger på samma sätt men sedan slog Larsson ifrån störningen redan när Wallberg hytte med näven åt radion.
Förvånat ansiktsuttryck på Wallberg. Larsson varierade ytterligare några gånger och kunde se Wallbergs hårdhänta försök att få radion att fungera. Han måste dock sluta eftersom radion höll på att bli sönderslagen och han visste vem som skulle få laga den.

    Färgblind - Jag?

  Stationsavdelningschefen vid 3: divisionen, förvaltare Max Schenning, avsåg att ha en genomgång med divisionens markstyrka och bland annat, med uppritade kurvor på svarta tavlan visa uttagen flygtid, ammunitionsförbrukning, mm.
Det var allmänt känt att förvaltare Schenning var färgblind trots tidigare flygtjänst som flygförare i Flygvapnets tidigaste år. Ett handikapp som han gjorde allt för att dölja.
Han förberedde genomgången genom att beordra en värnpliktig att städa ordersalen och därvid sortera färgkritorna i separata kartonger fästade på väggen omedelbart under svarta tavlan. Kartongerna skulle märkas ”Vit”, ”Gul”, ”Röd”, osv.
Förvaltare Schenning kunde nu med stöd av kartongernas uppmärkning enkelt fortsätta förberedelserna genom att i förväg rita upp kurvor i olika färger och anteckna i sina stödanteckningar vilken kurva som var vit, gul, röd, blå, osv.
Divisionens vapenmästare, Sture Mattsson, hade i smyg konstaterat vad som var
på gång och visste att nu skulle Schenning briljera med färgade kurvor.
Han beslöt sig för att spela Schenning ett spratt. Under tiden som förvaltare   Schenning i divisionens högtalarnät sammankallade personalen ändrade vapenmästare Mattsson färgerna på kurvorna.
- På denna röda kurva kan ni se hur uttagen flygtid fördelar sig under året.
Personalen hade all möda att hålla sig allvarlig. Denna division tillhörande eltropp skulle få sin elverkstad ommålad genom kasernavdelningens försorg. Personalen skulle få välja färg. Förvaltare Schenning hade ett ärende till eltroppen och när detta var avklarat frågade eltroppchefen, flygtekniker Sven Eriksson, vilken färgkulör förvaltare Schenning skulle föredra i verkstaden.
    Svaret; - Ta en glad och trevlig färg!
– blev för lång tid ett bevingat uttryck på flottiljen.